FELL.

 

 

h&m 299

Eftersom jag har en förmåga att väldigt snabbt fästa mig vid nya plaster och människor, hamnar jag allt som oftast i en slags separationsångest/depression så fort jag kommer hem från en längre resa, men nu är allt på plats igen.

 

Mina två veckor på Kreta har varit bra som fan, även om vi egentligen inte gjort mer än att slappa på stranden, bada och promenera femtioelva gånger längs "restauranggatan", flirtat och spelat yatzy, så har det ändå sätt starka avtryck. Första veckan träffade jag och Maja två engelsmän som vi fördrev några kvällar med, vill passa på att skryta med det faktum att de trodde jag var från england på grund av min cockneyengelska! Vecka två blev det mer dramatik då syrran hittade en grek, Eris, vilket innebar att hela familjen fick följa efter de två som en svans vart än de gick. 

Det bästa har självklart varit havet, maten och familjen. Mina syskon är verkligen knäppa.

Jag fick en Björn Ranelid bränna.

Tack som fan

 

 

 

 

Utanför hotellporten åt vänster

Åt höger

Alianthos beach

gänget

Bruna ben och slitet hår

i taxin på väg hem

*teleports to Greece*

Sjukt pepp på detta

 

 

Helt klart snyggaste bilden på länge. För övrigt är jag relativt stressad, åker till Kreta på lördag och innan dess ska det jobbas, packas, flyttas katter, lasta in 100+ balar hö (det värsta jag vet) hinna städa stall och sova kanske. Förmodligen blir det Emmabodafestivalen direkt efter Kreta vilket kommer innebära en semester på drygt tre veckor, oh my god.

 

 

Heltidsarbete med två hästar. Den nya är vår femåring som kommit hem efter utlåning, Kommer bli bra som tusan, dessutom har mamma köpt världens bästa hoppsadel Prestige Michel Robert.