FELL.

När orden tappar innerbörd

När pappret suger upp meningen

När man glömer att man drömmer,  fingeravtrycken smälts bort av en alldeles för varm hud.

När såren på läpparna blir för stora av den ständiga hungern man inte kan kontrollera

När man inte funderar på att hoppa men faller ändå

När allt man äger får plats i gårdagens matlåda.

 

 

Vi lever bara i ensamheten, i sällskap kan andra leva åt oss. Vi är parasiter, vi suger livet ur varandra, liftar för att slippa spilla svätt. En människa förändras inte, vi blir bara bättre på att dölja, vi städar med stängda ögon, sopar minnen under mattan och gömmer förnuftet i frysen.

Jag och Stefan tog en tripp genom 60cm snö till världens minsta köpcentrum, o va hitta vi där om inte Burger King <3
nomnomnom.
Dum som ja e måste ja ju ha strumpbyxor på mig, vilket självklart ledde till vurpor! snöö i skorna aj aj.
mätt mage, ska logga in tror jag... reset imorn så blir raid igeeeen, tänk va veckorna går fort!

Det har snöat fasligt mycket den senaste veckan här uppe. Så mycket snö att man inte ens kan ana vart vägen går längre. Kanske är det bra att man inte ser vägen? jag får en känsla av att människor släpper alla hämningar när snöflingor singlar ner mot gruset, man kan se hur folk plötsligt dansar fram i djupsnön. Jag gillar snön, snö gör mig glad!

Mitt namn är Felicia, jag är 20 år och trött på verkligheten. Därför lever jag i min egna lilla värld, den jag nu tänker dela med mig av. Jag kan inte erbjuda er några smaskiga poseringsbilder i mitt sönderblonderade hår, jag kan inte heller visa upp mina för stora bröst i en för liten bh, för ja har varken blont hår eller stora pattar :P Jag kan bara erbjuda er mitt liv i en knäpp värld.

Jag bor tillsamanns med min pojkvän och Mr Muggles i en tvåa i skogen. Jag är arbetslös, jag är lat och jag är beronende... av ett dataspel. Jag kommer antagligen att skriva en hel del om just mitt geekande, eftersom det i princip är mitt liv, ett liv som består främst av sömn, mat och world of warcraft. Välkommen in♥