FELL. -

alianthos beach

Eftersom jag har en förmåga att väldigt snabbt fästa mig vid nya plaster och människor, hamnar jag allt som oftast i en slags separationsångest/depression så fort jag kommer hem från en längre resa, men nu är allt på plats igen.

Mina två veckor på Kreta har varit bra som fan, även om vi egentligen inte gjort mer än att slappa på stranden, bada och promenera femtioelva gånger längs "restauranggatan", flirtat och spelat yatzy, så har det ändå sätt starka avtryck. Första veckan träffade jag och Maja två engelsmän som vi fördrev några kvällar med, vill passa på att skryta med det faktum att de trodde jag var från england på grund av min cockneyengelska! Vecka två blev det mer dramatik då syrran hittade en grek, Eris, vilket innebar att hela familjen fick följa efter de två som en svans vart än de gick.

Det bästa har självklart varit havet, maten och familjen. Mina syskon är verkligen knäppa.

Jag fick en Björn Ranelid bränna.

Tack som fan

Utanför hotellporten åt vänster